Bat-Scheva med de sorgsna ögonen
 |
| Selman (Salomon) och Bat-Scheva (Sjeva, Eva) med lille Moses (överst t v), samt Eva med alla barnen, övre raden fr v Moses, Alter, Ester och Joel. Sittande. Markus och Edla (kallad Ecko). Joel mördades 1921 och Markus försvann i USA. |
På självständighetsdagen den 6 december 1917 har hon varit i Finland i 40 år. Under hela denna tid har hon levt under hotet att bli utskickad. Det spelar ingen roll att hennes barn är födda i Finland, de är fortfarande skrivna i hennes ryska födelsestad Novgorod och har lika lite som hon fulla medborgerliga rättigheter. De har fått stanna, men måste hela tiden söka nya vistelsebiljetter, som gäller ett halvår i taget. Kanske kan nu Eva vid 62 års ålder börja andas ut en smula, kanske har till och med judarna en framtid i detta land?
Men de kommer inte automatiskt att bli medborgare i den nya republiken.
Vågar de ens ha förhoppningar?
När Finland fyller hundra år tänker jag på min pappas farmor Bat-Scheva, kallad Eva på svenska och Bobe inom familjen. I vissa papper är hon också skriven med det ryskklingande Sjeva.
På hennes gravsten står förutom de hebreiska bokstäverna just namnet Eva.
Hennes svarta flor och sorgsna mörka ögon följer mig under åtminstone senare delen av mitt liv. Hon står mig nära.
Hennes make har gett mig en stad, en startpunkt för släkten.
Salomon (eller Selman) Moskovitj Kotschack föds i Zambrów i den nordöstra delen av dagens Polen. Han arbetar som bonde när han blir inkallad som rysk soldat och sänd till storfurstendömet Finland i augusti 1872, 24 år gammal. Efter sex år i aktiv tjänst flyttas han till reserven 1878.
Samma år gifter han sig med Eva, född Krup, som är 24 år. Förmodligen har Eva anlänt per hästskjuts för att gifta sig. De unga judiska soldaterna i Finland har inte ett så stort urval av kvinnor på nära håll.
1870 bor i Finland 460 judar, varav 226 i Helsingfors.
1880 föder Eva sitt första barn, en son. Två flickor och ytterligare tre pojkar föds fram till 1894. Barnen heter i tur och ordning Moses, Ester, Alter, Joel, Ecko (Edla) och Markus. Judarna kan inte fritt välja yrke. De har rätt att handla med skor och gamla kläder, lump, på Narinken i Helsingfors.
Sedan 1856 ges de ryska soldater som avtjänat sin värnplikt i Finland rätt att oavsett religion stanna kvar. Det finns dock personer i den finska lantdagen (riksdagen) som tycker att denna rätt inte bör gälla judarna. De mest hårdnackade motståndarna säger att det går emot den gamla svenska lagstiftningen och att judar enligt denna inte kan tillåtas att bo i Finland.
Finland har kvar en ståndsriksdag sedan den svenska tiden, och framför allt prästerna och bönderna är emot att judarna ska få medborgerliga rättigheter. Man hänvisar ofta till bristande affärsmoral och ökad konkurrens.
En debatt angående de i landet födda och uppvuxna judarna refereras i den svenskspråkiga tidningen Åbo Underrättelser den 16 februari 1882.Herr Renwall föreslog avslag. Alla intressen skulle
sättas på spel, om judarna finge medborgerliga rättigheter. De leva skilt för
sig, de hylla en materialistisk världsåskådning. I Tyskland hade man, enligt
talarens åsikt, skördat en bitter frukt av förlänandet av medborgerliga
rättigheter åt judarna. Under kulturkampen hade de av judarna befolkade
tidningarna gått så långt i hätskhet mot kristendomen, att det söker sin like.
Den antisemitiska rörelsen i Tyskland var en nödvändig kristlig reaktion mot den ultranationalistiska judendomen, judarna uppgå aldrig i ett annat folk; förslaget att med det finska folket införliva ett så farligt och främmande element trodde talaren komma av en otillräcklig insikt i frågan.
***
1888 entledigas Salomon Kotschack från militärtjänst. I intyget över fullgjord värnplikt står särskilt att det “icke kan tjäna som vistelsebiljett”.
Året därpå så blir bosättningsrätten och rätten till näring ytterligare inskränkt genom ett beslut av den kejserliga ryska senaten. En mängd judar ska nu utvisas ur landet, däribland nio familjer med täta band sinsemellan.
Bland dessa familjer finns avskedade kanoniären Salomon Kotschack och likaledes avskedade kanoniären Chaim Orsholik, bägge från häradet Lomscha (Łomża) i det polska guvernementet med samma namn. När tidningarna skriver om utvisningarna i början av 1890 så anförs bland annat “att judarnes familjer representera tillsammans ett antal av omkring 70 personer och uti en enda familj finnes ej mindre än nio barn, alla flickor under 12 års ålder”. Salomon med familj skulle skickas tillbaka till Polen, precis som hans kollega Chaim Orsholik och dennes nio döttrar. Bland dessa flickor fanns min farmor Ester.
Av cirka tusen judar i Finland flyttar eller utvisas en fjärdedel 1889.
Året efter får tre familjer till slut stanna kvar. Rubinstein, Orsholik och Kotschack.
Fem år senare dör Salomon, endast 47 år gammal. Eva blir ensam kvar med de sex barnen.
Vid folkräkningen år 1900 bor Eva och barnen i en fyrarummare med “uppvärmningsapparater” på Kampgatan 4 i Helsingfors. Här bor också den inackorderade Mikael Grünstein, tjänarinnan Ida Gustafsson, samt tre hyresgäster: sömmerskan Karolina Bredenberg, utarbetaren Ida Sofia Zvarnstedt och strumpstickerskan Lovisa Lundström.
I papperna noteras att Moses, 21 år, talar svenska, finska, tyska, ryska och “judiska”, som vi får förmoda är jiddisch. Ester är 15 år och lillpojken Markus sex år.
Moses och Alter, min farfar, kommer att bli framgångsrika affärsmän. Flickorna Ester och Ecko gifter sig med varsin Gumpler i Åbo. För de yngsta pojkarna måste jag ta hjälp av min pappas kusin Abbo Kent (född Kotschack) för karaktäristiken. Markus var “vild och sänd till USA som svart får i familjen, utgav sig som läkare i Duluth, Minnesota och försvann”. Joel mördades 1921 “för pengar som han lämnat hemma”.
Eva ska hålla ihop familjen, och dra in pengar genom att sälja kläder på Narinken. Sömmerskan och strumpstickerskan som bor hos henne får vi anta också arbetar för Eva. 1896 döms Eva till 10 mark i böter för sabbatsbrott eftersom hon sålt kläder på en söndag. Söndagen var folkflertalets sabbat, men inte hennes.
***
Moses gifter sig som 25-åring 1902, med Gitel, ännu en Gumpler från Åbo. De får året efter en son, som får namnet Salomon för att hedra den tidigt döde Salomon från Zambrow.
Moses Kotschack bygger upp Finska Militärekiperingen och tjänar bra med pengar. Hans lillebror Alter sysslar mest med skor.
På hösten 1905 får Finland en alldeles modern enkammarriksdag. Efter revolutionen 1905 då något friare vindar blåser i Ryssland börjar judarna i Finland kämpa för medborgerliga rättigheter.
Santeri Jacobsson från Viborg arrangerar allmänna diskussioner och skriver artiklar i ärendet. Men när atmosfären i Finland äntligen är gynnsam, så stöter senatens förslag på motstånd från den ryske tsaren.
De medborgerliga rättigheterna är fortfarande avlägsna.
1912 får Moses sin andre son, Abraham, kallad Abbo. (Båda Moses söner byter så småningom namn: Salomon Kotschack blir Steven Colby, och Abraham Kotschack blir Abbo Kent. De flyttar också bägge till USA.)
Som framgått är äktenskapsmarknaden något begränsad för judarna i Finland. Alter Kotschack, 24, och Ester Orsholik, 23, är barn till de två kanoniärer som fått tillstånd att stanna 1890. De vigs av rabbinen i Helsingfors nya fina synagoga den 1 juli 1913. Alter och Ester får sitt första barn, en son, den 20 januari 1915. Förvirrande nog så döps även denne son till Salomon. Hans smeknamn under barndomen är Nanne.
***
Moses Kotschack är hela tiden mycket framåt, och, synes det, utan rädsla för att stöta sig med någon. Om han anser att till exempel järnvägsstyrelsen gjort något fel vid upphandlingen av uniformer till järnvägspersonalen så skriver han långa brev och överklagar. Hans bror Alter håller en något lägre profil, men har uppenbarligen ett gott rykte och god ställning – han utses kontinuerligt till god man vid diverse skofabrikanters konkurser. 1917 deklarerar Moses en inkomst på 138 000 mark och hans bror Alter 260 000. Det är goda inkomster.[1]
Efter oktoberrevolutionen i Ryssland förklarar sig Finland självständigt den 6 december 1917. Nu kommer misstron mellan borgerliga och socialister i öppen dager; borgarna bildar skyddskårer och socialisterna röda garden. De vita får hjälp från Tyskland och de röda från Ryssland. Moses Kotschack säljer uniformer till de vita skyddskårerna, som av den borgerliga senaten förklaras som regeringstrupper. Det finska inbördeskriget startar den 27 januari 1918 och avslutas den 15 maj.
Kriget är kort men blodigt. Enligt beräkningar dör 37 000 personer i kriget, varav drygt 20 000 från den röda sidan arkebuseras eller dör i fångläger.
Även Moses blir på sitt sätt inblandad i inbördesstriderna då beväpnade rödgardister på onsdagen den 16 januari 1918 under vapenhot stjäl 32 ytterrockar som han lämnat in på järnvägsstationen i Helsingfors för vidarebefordran till den vita sidan i Vasa. Moses får tillbaka pälsarna, och tjuvarna fängslas. Kort därpå så fritas emellertid de så kallade “Kotschack-banditerna” från fängelset
Några dagar senare kommer 13 män till Moses lagerlokaler för att ännu en gång ta pälsarna. Det leder till skottväxling mellan “banditerna” och de soldater som Moses kallat till platsen. Flera rödgardister såras innan de förs till arresten. Om inte annat visar tidningsklippen från januari 1918 vilket kaos som råder i Finland. Vem är vän och vem är fiende?
På våren 1918 skriver den alltid framfusige Moses Kotschack till senaten i den nya staten Finland och ansöker om medborgarskap. Den 2 juli 1918 tas det historiska beslutet då senaten godkänner hans ansökan. Som förste jude avlägger Moses sina medborgarskapslöften i september. Notisen om den historiska händelsen införs i Hufvudstadsbladet den 11 september.
***
Kanske har Moses Kotschacks stora ambition och framåtanda tagit all kraft ur honom. Han dör den 12 december 1932, endast 52 år gammal.
Eva har redan begravt sin man och en mördad son. Nu får hon gå på sin äldste sons begravning.
Jo, ögonen är nog lite sorgsna.
Hon somnar in den 18 oktober 1934, 79 år gammal, i Helsingfors.
Idag bor inte någon Kotschack i Finland.
[1] Enligt en indexfunktion från Finland Bank motsvarar Alters årsinkomst 1917 idag 321 000 Euro, eller 27 000 Euro/mån. Bara någon enstaka procent av befolkningen tjänade så bra.
Adiel Hirschovits, Alexander Kotschack, Anna Sjöblom, Anders Nordberg, Anne Moilanen, Aron Flam, Barbara Lönnqvist, Barbro Kvist Dahlstedt, Barry Farber, Benjamin Kent, Bertil Ohlsson, Bertil Oppenheimer, Betty Marschan, Bibi Farber, Birgitta Manners, Björn Gutenberg, Boris Rubanovitsch (RIP), Brita Celvin, Carita Colby, Christian Moustgaard (RIP), Claes Peter Hellwig, Dennis Töllborg, Eija Hakanen, Elin Lindström, Elisabeth Sköld, Eric Nilsson, Erik Himmmelstrand, Erik Kotschack, Fred Zewi, Giselle Jakobs, Gun Grönroos, Göran Elgemyr, Harry Halén, Heikki E. Ylikangas, Håkan Lindberg, Ida Fellman, Ilkka Matila, Jan Dahlström, Jan Mosander, Janne Flyghed, Johan Westerholm, Johannes Andersson, John Gradowski, John Lindell, John Sundholm, Jonas Hammervald, Jonatan Kotschack, Joonas Parviainen, Jussi Nordquist, Jörn Donner (RIP), Katja Vaattovaara, Kristina Becker, Lars Källenius, Lars Westerlund, Lars-Erik Eriksson, Lasse Bengtsson, Lennart Uller, Liad Mousan Shemesh, Lisa Qviberg, Malin Norrby, Marie Kotschack, Marina Burstein, Marja Peuramo, Martin Bergenholtz, Mats Taxén, Mattias Göransson, Mikael Lembke, Mikael Rönnbäck, Ola Larsmo, Oula T. Silvennoinen, Pelle Kotschack, Pentti Airio, Pentti Kemppainen, Peter Westerholm, Per-Erik Hietala, Pertti Hakala, Peter Kropenin, Petra Kahn Nord, Petrik Obstbaum, Raija Ylönen-Peltonen, Robin Enander, Ronald Åman, Ronny Forslund, Ruth Crow, Sampo Kraft, Sarah K. Simmons, Sofia Mansnerus, Simo Muir, Stefan Baron, Stefan Wilhelm, Sune Sahlstedt, Svante Printz, Taina Partanen, Taru Mäkelä, Thomas E:son Åkerlund, Tytti Soila, Ulf Kjell Gür, Ulrica Hofverberg, Veli-Matti Pussinen, Wilhelm Agrell, Wilhelm Wendt, Viveka Högnäs-Mellner, Öjvind Nordsvan, Örjan Gerhardsson.
Kommentarer
Skicka en kommentar